NMN och NR — Det dynamiska paret av NAD-förstärkare

Denna text är skriven på engelska av Dr. Sinclair och återfinns här Let's Talk About NMN and NR. Nedan följer en översättning.

Jag har haft detta ämne i tankarna idag eftersom min inkorg exploderar varje gång en ny studie om att öka NAD når pressen.

Ta till exempel vad som hände efter forskning från Richard Goodmans laboratorium vid Oregon Health & Science University nyligen publicerades. Artikeln, publicerad i Proceedings of the National Academy of Sciences, ger bevis för att en känd NAD-förstärkare, NMN, förbättrar SARM1-medierad neurotoxicitet av vincristin, en cancerkemoterapeutisk agent.

I en annan artikel, från forskare vid University of Maryland School of Medicine och Veterans Affairs Maryland Health Care System, ökade en dos NMN mitokondriellt NAD+ i mössens hjärnor i 24 timmar och höjde även kemisk energinivå.

Ibland, när sådana artiklar publiceras, är reaktionen:
"HEJ ALLA! NMN HAR DENNA SKRÄMMANDE EFFEKT OCH HERREGUD DET KOMMER ATT DÖDA OSS ALLA OCH VI BORDE TA MER NR ISTÄLLET!"

Andra gånger är reaktionen:
"HEJ ALLA! NMN HAR DENNA OTROLIGA EFFEKT OCH LÅT OSS ALLA GÅ UT OCH KÖPA MASSOR AV NMN ISTÄLLET FÖR NR!"

Min reaktion?
"Hmm. Intressant."

Låt mig vara tydlig här: Jag blir entusiastisk över resultat som publiceras i dessa artiklar. Mer kunskap är alltid bättre än ingen.

Det jag inte gör är att fatta beslut om jämförbar effektivitet mellan nikotinamidmononukleotid eller nikotinamidribosid (eller något annat) baserat på en enda artikel.

Det är ingen hemlighet att jag tar NMN; jag har varit väldigt öppen om det. Jag skulle anse det vara ett oärligt handlande att inte avslöja det faktum. Det bör inte heller vara en hemlighet vid det här laget att jag absolut inte har någon åsikt om någon annan borde ta dessa tillskott. Jag är en professor och forskare, inte en försäljare eller representant från ett analysföretag, så jag kan inte ge råd om var man får det, hur man tar det, eller om du bör ge det till din husdjurschinchilla.

Förresten, om du ser mitt namn på en produkts webbplats används det utan mitt tillstånd. Jag säljer inga tillskott.

Med 25 års erfarenhet inom detta område och efter att ha läst tusentals artiklar om detta ämne kan jag ge min tolkning av den vetenskapliga litteraturen och mina tankar om några av politiken kring dessa molekyler.

När du eller jag försöker tolka vetenskapliga studier — på ett sätt som till exempel tillåter oss att fatta beslut om skillnaden mellan NMN och NR — måste vi alla komma ihåg att:

Resultat från cellkulturer övertrumfas av resultaten från möss.
Resultat från möss övertrumfas av resultaten från människor.
Rapporter och resultat från mindre omfattande försök på människor, även om de verkligen är intressant och ibland till och med spännande, övertrumfas av dubbelblinda placebokontrollerade studier.
Godkända läkemedel övertrumfar naturligtvis allt detta – och även då måste vi absolut gå vidare med mer forskning, mer forskning och mer forskning. Våra jobb är aldrig klara. Vår nyfikenhet ska aldrig stillas.

Med det i åtanke, vad visar vetenskapen när det gäller NMN och NR?
Ja, vi vet att NAD-förstärkare har visat sig vara effektiva i många cellkulturer och i mössmodeller av mänskliga sjukdomar. Både NR och NMN har visat sig gynna hälsan hos äldre möss, och ingen av dessa behandlingar visar negativa hälsoeffekter, även inte i långvariga mössförsök — varken i inflammation, åldrande eller cancermodeller.

Biverkningen hos en mus? Lite längre liv, och även det är omdiskuterat.

För människor vinner forskning om effekterna av NR och NMN fortfarande terräng — med några småskaliga registrerade kliniska prövningar avslutade och flera andra pågår. Slutligen är ingen musstudie bevis för att dessa molekyler kommer att fungera eller misslyckas hos människor för att behandla en sjukdom eller påverka åldrandets process. Vi måste testa dem på människor, i rigorösa och oberoende vetenskapliga studier.

Det mesta av det som hittills har slutförts hos människor hjälper oss att bättre förstå NR.

Till exempel:

En slumpartad, dubbelblind, trearmad farmakokinetisk studie på 12 mänskliga försökspersoner visade att NR höjer NAD+ med så mycket som 2,7 gånger i mänskligt blod med en enda oral dos på 1000 mg.
Forskare vid University of Washington har genomfört en klinisk prövning med 140 deltagare som visar att oralt administrerat NR ger en dosberoende ökning av NAD+ från 250-1000 mg/dag, som planar ut vid en 2-faldig ökning av NAD+ vid dag nio.
Forskare har också rapporterat positiva effekter av NR på kärlendotelens funktion hos friska medelålders och äldre vuxna, med ytterligare undersökningar av motoriska och kognitiva förändringar som följd.
Nyligen har forskare funnit att ett analogt ämne till resveratrol som heter pterostilben kombinerad med NR verkade hjälpa ALS/Lou Gehrigs-patienter.
Allra senast visade en placebokontrollerad studie som utvärderade 500 mg NR, intaget två gånger dagligen av 70- till 80-åringar, ökningar av NAD+ i blodet (men inte i muskeln.) Inflammation minskade och, oväntat, minskade även mitokondriell aktivitet.
Flera andra studier pågår nu för att utvärdera effekterna av NR på muskelmitokondriefunktion, kognition, immunfunktion, njurfunktion, traumatisk hjärnskada, brunt fettaktivitet, lipidansamling, energimetabolism, kardiovaskulär risk, kroppssammansättning och acetylcarnitinnivåer.

När kommer vi att ha resultat från mänskliga prövningar för NMN? Troligen mycket snart. Just nu vet vi till exempel att:
- En internationell samarbetsgrupp med forskare från Keio University i Tokyo och Washington University School of Medicine i St. Louis genomför en fas I klinisk studie av NMN i Japan.
- Kliniska prövningar som undersöker säkerheten och effektiviteten av NMN genomförs också för närvarande vid Washington University och undersöker effekten på insulinkänslighet, endotelens funktion, lipider, kroppsfett och leverfett samt markörer för kardiovaskulär och metabolisk hälsa.

Det är också värt att notera att forskning och utveckling pågår med nya NAD-föregångare, som Metrobiotechs MIB-626, som testas i kliniska prövningar av ett oberoende team på ett sjukhus i Boston.

Slutsatsen, för nu, är att vetenskapen är lite längre fram när det gäller NR, men det är långt för tidigt att säga vilket som är bättre för människor. Detta är ingen tävling. Vetenskapen är inte en tävling mellan två konkurrenter. (Och det finns många andra tillvägagångssätt för att öka NAD som undersöks: andra analoger av NMN och NR, CD38-hämmare, PARP1-hämmare, SARM1-hämmare, ACMSD-hämmare och mer.)

Ja, det finns rivalitet mellan forskare. Det är vanligtvis (men inte alltid) en vänlig rivalitet. Men i slutändan är det vi gör samarbete. Vad forskare lär sig om NR hjälper forskarna i mitt laboratorium som fokuserar på NMN och dess analoger. Vad forskare som fokuserar på NMN lär sig hjälper våra kollegor att förstå NR. Och det vi alla lär oss bidrar till vår förståelse av det ultimata målet: behandlingar och terapier som sakta ner, stoppar eller vänder åldrandet hos människor, som behandlar stora sjukdomar hos äldre och som är säkra och effektiva på att göra det — oavsett vad de kallas eller vem som uppfann dem.